Wohooaaaa

Snubblade över en ny grej idag. Man kan tydligen mixa olika rss feeds. Det hade jag ingen aning om. Testade att lägga upp en här. Ganska schysst faktiskt.

Ja att renovera kan ju vara kul… På planeringsstadiet. När det väl kommer till att betala blir det dyrare än man räknat med och för att inte ens tala om arbetet.

Nu har vi sprungit runt å spanat efter olika kök alternativt. Det ska ju vara en kyl/frys som är schysst = asdyr och en inbyggd micro måste man ju ha… FÖR 7.000 kr? Man kan ju köpa en vanlig på elgiganten för mindre än tusenlappen, men nej nej. Det går ICKE.

Nä jag bara gnäller lite. Jag tycker själv att vi ska ha fina saker i köket. Men det BLIR dyrare än man tror.

Och jag inte inte börjat med arbetet än…

Jag hade en fantastisk morgon idag. Idag åkte jag in till jobbet med min fru som sa: Om 30 år kommer du älska mig för att vi åker tillsammans. (Jag brukar tycka att det är lite småjobbigt att få ihop allt på morgonen om jag inte åker själv. Det går lixom inte lika snabbt och smidigt då. Eller okej då. Jag är totalt super otålig! )

Hur som helst så har hon ju så rätt! Att göra sådana här saker tillsammans är precis vad man behöver som par för att få det att hålla ihop. Par som bara hela tiden gör saker så smidigt som möjligt för en själv binder ju inte samman relationen.

Det skadade ju inte heller att solen sken och att vi log och skrattade hela vägen.

Jag älskar min fru.

Asså det här är inte sant. Vad är det? 10:e dagen i rad som jag har sjuk otur?

Jahopp man har lärt sig läxan och åker toktidigt hemmifrån för att slippa köerna. Och javisst, det funkar. Inga köer hela vägen in. Jag svänger ner i garaget till ljudet av Reannas röst i och låten “Umbrella”. Allt känns bra. Solen skiner och jag parkerar som en kung…

DÅ slår det mig… Kontorsnyckeln ligger kvar i laptopväskan som givetvis är kvar hemma!

AAARRRgggghhhhh. Jag blir tokig. Det är inte sant! Men jo… Det är det. Så jag får snällt börja ringa runt till trötta arbetskamrater som bor i närheten och be om nycklar klockan 6:30 på morgonen.

Nu är jag bra poppis på jobbet…

Jahopp… Pga mina problem att ta mig till jobbet så tänkte jag lyxa till det och ta bilen. Vad händer då??? Givetvis så är det kö 300 mil runt om Stockholm och infarterna är helt packade. Jag som idag skulle till söder och bor i norr får ju det riktigt kul. Fattar inte hur människor kan sitta i dessa köer upp emot 2-3 timmar varje dag??? Va???

Skön bild på Essigne-leden va?

Tips: Spana in trafikläget innan du åker hemmifrån här.

Jag lär ju hänga på trafiken.nu som en galning om jag tar bilen igen. Man blir ju mörkrädd…

Det är ju helt sjukt. Kommer hem efter en hård dag på jobbet och har sträckt ryggen! Högra ryggmuskeln är helt slut och öm. Ber frugan om massage men det gör bara saken värre.

Vad gör man? Och inga värktabletter har man hemma (förutom alvedon slolspiller hur nu dom hamnat hemma hos mig? Jag vägrar enligt princip att ta sådana. ) så det är bara å gå å lägga sig…

Vaknar ungefär var 5:e minut hela natten… Skönt? Näe. Utvilad?? Näe.

Känns som att man är förföljd av motgångar just nu. Men hur som helst så är det inga stora motgångar iaf… Än?!?!

Tänk dig att du är påväg till jobbet. Klockan är alldeles för tidigt och dina ögon går knappt att öppna. Du sätter dig på pendeln och skummar igenom dagens metro. Du hör ur högtalarna “dörrarna stängs” och preciiiis när dörrarna ska stängas då kommer en idiot som är sen och sätter foten mellan dörrarna. Dörrarna öppnas igen givetvis MEN…

Dörren går inte att stänga helt igen. Snubben hade sönder dörren!!! Vi blir således stående i 20 minuter tills dom lyckats laga dörren. Arg som ett bi och sen till jobbet glider jag in på t-centralen i Stockholm som är näst sista stationen till jobbet. Då säger man ur högtalaren “Detta tåget tas ur bruk pga dörrfel”….? ARGHHH

Man blir ju helt galen. Jaja inget att göra något åt. Jag går av tåget och vänstar på nästa tåg. Det är ju trotts allt t-centralen och det går många andra tåg förbi Södra station som jag ska av på. Nästa tåg kommer och jag kliver på. Tåget lämnar t-centralen och efter ca: 100 meter stannar det…? “Det kommer ta lite tid pga signalfel på södra station” hör man ur högtalarna! Hur mycke otur kan man ha på en och samma tågfärd? Jag bara undrar… Att åka en station tog därför 15 minuter istället för 2 som det brukar ta… Det är så att man blir lycklig.

Helt sjukt. Jag fattar bara inte hur man kan bli så seg framåt eftermiddagarna??? Det slår aldrig fel. Paltkoman slår till någon gång mellan 14:00 och 15:00 varje dag. Vääärsta sjunket!

Man har jobbat som en galning och är hur hungrig som helst. Kastar sig ut på lunch och äter en stadig måltid… Men det är preciiis vad paltkoman behöver för att slå till… En till tre koppar kaffe senare och BOOM. Du sitter och kisar, nedsjunken i stolen och helt tom i hjärnan… Hur i hela friden ska man kunna jobba eftermiddagar? Någon som vet?

Jag får nog fråga Carolina Klüft… Hon borde veta hur man ska hantera det hela.